... det föll sig så att jag gick all in i gårkvällens danstävling. Jag och en herre stod som segrare. Priset var att dansa Gangnam style, vilket jag anser att vi gjorde med den äran.
Jag berättade stolt för sonen om mina bedrifter, och det står plötsligt så klart för mig att han inte alls beundrar något av detta.
- Vadå dansade du Gangnam?
- Javisst!
- Du skämtar, du dansade inte Gangnam själv på dansgolvet.
-Pappa filmade, kolla!
- Jag döööör!
Jag är officiellt den pinsamma mamman. (I hemlighet tycker jag ändå att jag är lite cool.)
söndag, maj 19
Liten dancing queen
Dansshow har vi också hunnit med i helgen. Svar ja, man blinkar tårar när femåringar virvlar runt på en scen iförda silverklänningar.
![]() |
| Min var såklart finast av alla! |
Jag ordinerar vila
Eftersom jag dansade motsvarande åtminstone tre friskispass igår (och svettades lika mycket) anser jag mig vara befriad från kvällens pass. Är dessutom lite trött...
Vilket party
Det var ett partaj som hette duga igår. Hade fantastiskt kul med vänner, sjöng, vann en danstävling (!!!) och fortsatte sen dansa både med och utan skor tills det inte gick längre. Då strosade vi hemåt i en varm och skön sommarnatt. Liksom!
Dagens outfit
Tjugo vad kul vi hade igår. Idag trött och ont i mina dansanta fötter.
Blå skjorta Acne, jeans H&M, ballerinas Rizzo
lördag, maj 18
Planer för helg
Det får bli mobilblogga i helgen. I barndomsstaden där flanering, kompishäng och fest skola äga rum!
fredag, maj 17
Samma igen och igen
Dottern kan se samma film om och om och om igen. Nu är det Oliver Twist. Hon vill bara se den, inget annat. Hon kan den utantill, varenda mening.
Ibland väljer hon dock att se den på danska. Lite ombyte förnöjer.
Ibland väljer hon dock att se den på danska. Lite ombyte förnöjer.
Egen design
Jag fick hem rackarns god cider (berättar mer om den inom kort) idag. Inslagen i massor och åter massor av bubbelplast. Som givetvis fick bli en klänning till dottern.
![]() |
| Hon både smäller och bubblar! |
Lunchrummet som aldrig sover
Herregud nu skrikskrattar dom ute i lunchrummet. När man inte är mitt i skrikskrattandet är det svårt att inse anledningen till att skratta så man skriker.
Merci.
Merci.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)







